Tatuerad kisse
Jag är så trött, kom hem för ett par timmar sedan har hunnit tvätta och packat det mesta inför Sthlm imorron. Lite less är jag nog ändå på resandet nu, hade varit skönt med en slappisdag hemma faktiskt. Men samtidigt glädjer jag mig åt att åka till stockholm med, det blir skoj. Åker hem på tisdag kväll och på onsdag morgon åker jag tillbaka till Norge igen, då är min semester slut och 12 veckors intensivt arbete väntar..
Som rubriken lyder så är jag nytatuerad (eller sen i torsdags) det var spännande :P
Funderar på kvällsfika och matsäck nu, ska bli så roligt att få träffa min Mac :)
Vi hörs senare, gäsp.
Zenit
Ibland känns det som världen bara irrar omkring mig, som att jag är en stilla planet och ni är mina månar. Idag är en sådan dag. Midsommarstressen ekar utanför fönstret, många är ni som reser långa sträckor för att kunna fira den här dagen med nära och kära. Behöver vi verkligen ha en speciell dag, en namngiven dag för att kunna ha roligt? Jag tror faktiskt det, det ju det här med ledighet från jobbet, vetskapen om att man inte dricker ensammen en folkfest helt enkelt.
Midsommar har för mig alltid inneburit en ursäkt att få supa sig full, så är det inte längre nu vill jag bara vara.
Kanske hade det varit annorlunda om..?
Intellektuellt
Om alla mäniskor skulle vara lika hög-intellektuella så skulle det inte finnas några problem.
Törs någn sätta emot?
Hemlös?
Hemlös?
Jag kan inte låta bli att tycka att det är lite jobbigt när folk frågar mig vart jag bor någonstans, jag har lite svårt att definera det hela. Jag kommer ju från Ånge, där mina föräldrar bor och där jag vuxit upp men jag flyttade hemifrån när jag var 16 år. Nu jobbar jag i Norge och bor där när jag jobbar där men det är ju inte permanent så därför känns det inte riktigt som ett hem. När jag är hemma i Sverige så bor jag endera hos föräldrarna eller hos mina vänner min inget av de alternativen känns som hemma eftersom det inte heller är permanent. Jag betraktar mig heller inte som hemlös eftersom jag alltid har tak över huvudet, men det är klart jag bor ju ändå mest i Norge så det är väl det jag får svara. Fast det blir ju lite lustigt när jag är hemma hos föräldrarna och säger att jag ska åka hem till Norge när jag redan är hemma.. Det kanske är dags att skaffa sig någonting permanent snart, ett riktigt hem?
22
Internet har legat nere hela dagen, nu funkar det igen!!
Idag vill jag bara isolera mig, jag har känt det ända sedan jag vaknade imorse och mötts av grattis-sms på telefonen. Gratta mig inte. Det här är ju bara en helt vanlig tisdag, gör det inte till min tisdag, det är en dag som alla andra dagar. Det blir ingen skillnad på mig för att det här är min födelsedag, jag är fortfarande samma och jag kommer inte att ändras för att jag fyller år idag.
Grattis till vad? Att jag blir ett år äldre, är jag verkligen rätt person att gratta, jag satte ju inte mig själv till världen. Gratta mamma och pappa istället som skapade en sådan fin dotter. Det känns bara så krystat man vaknar upp en morgon och så ska allting vara annorlunda, lite speciellt för en dag, sen går allting tillbaka till det vanliga. Jag hoppas jag slipper samtal från släkten.
Världens bästa Alfons märker ingen skillnad, han är lika söt som vanig. Vi på brors student..
Mjölk?
Jag tänkte på en grej..För ett tag sedan såg jag ett avsnitt på tv där dom visade barn som ammar upp till 'oanständig' ålder. Det var rätt starka reaktioner king det här, det ansågs som fult och äckligt att ha ett 12-årigt barn som fortfarande ammar. Hur äckliga är inte vi då som dricker mjölk från någon annans bröst, ett djurbröst till och med? Vi är ju egentligen inte skapta för att dricka mjölk, likt många andra däggdjur är vi skapt till att dia under spädbarnsåldern för att sedan gå vidare till fast föda och vatten.
Majoriteten av världens människor är faktiskt laktosintolleranta, vilket är helt normalt. Europa och framförallt Norden har dock ett relativt högt intag av laktas, det här härstammar väl egentligen från stenåldern då vi genom boskapsskötsel tog till vara på mjölken eftersom bristen på näringsämnen var högre då.
Det här drack vi på brors student, mer av det tack!
Bankomatkod
Det finns ju vissa människor som är överdrivet smarta när det gäller vissa grejer, tex autistiska personer deras begåvning är helt oslagbar. Så tänkte jag på det här med koder häromdagen, bankomatkoder alltså. Om en väldigt smart människa skulle observera de små ljudskillnaderna och hur lång tid det tar att flytta fingret från en knapp till en annan så skulle han säkert kunna lista ut den rätta koden. Lättare skullle det nog vara om han visste den första siffran så att han har något att gå efter. Det är ju såklart hyperkänsligt och det skulle krävas stor koncentration för att lyckas men det är säkerligen möjligt.
Eller vad tror du?
Tystnad
Det är lustigt det här med tystnad. Jag minns en dag då jag kom hemfrån jobbet, det hade varit en ganska jobbig dag med livliga gäster och kylboxar som piper. När jag väl kom hem och satte mig vid köksbordet för att njuta av tystnaden upptäckte jag efter ett tag att tystnaden som jag upplevde det inte alls var tyst. Ett lågt pipande ljud hördes från kykskåpet, ljudet av vattnet i elementen, knarrande väggar och vindens susningar, det var min tystnad.
Tanken som följer var naturligtvis, hur skulle jag klara av att överleva i total tystnad? Tänk dig att sitta i ett helt ljudisolerat rum, det enda du hör är din egen kropps ljud, hjärtat sm bankar, blodet som pumpar, andningen och tankarna. Nej, fy jag skulle nog få krupp av det. Jag klarar inte av min egen tystnad för länge för jag blir så irriterad av alla tankar, jag måsta ha musik på annars blir jag tokig och går och tänker på allt jag gör, pratar med mig själv i tanken liksom, fruktansvär irriterande..
Jag älskar Edward Monktons kort :)
Mera morötter på kyrkogården, tack
Många människor säger att de är rädda för döden men tänk om döden innebär en resa till en mkt finare plats, det vet vi ju inte. Kroppsmässigt kan vi ju inte komma till den platsen eftersom vi förmultnar i jorden eller bränns till aska, däremot kan våran "själ" kanske resa vidare, koexistens? Det innebär dessvärre att vi inte kan ta med några minnnen från jordelivet, eftersom livet då enbart skulle bestå av att finna ut en väg att komma tillbaka till jorden eller vara full av ånger och tillbakasträvande vilket i sin tur inte gör det möjligt att fortstta sitt liv i ett annat stadium eftersom allt skulle raderas från vårat jordeliv..
Vad händer efter döden då?
Träd växer, dör och återföds på nytt, samma sak gäller blommor och annat organiskt levande. Träden har sina rötter i jorden de är förankrade, men vi då? Vi föds fram utan någon direkt anknytning till jorden, fåglar flyger i luften, ekorrar klättrar i träden vad har vi för anknytning till själva jorden? Vi kan inte vattnas fram.
Kanske är det så att när vi ligger under jorden redo att förmultnas och bli uppätna av maskar, så återskapas vi kanske. Sår egna frön i jorden vi ligger i, blir något form av kryp kanske en mask som sedan blir uppäten av en fågel, vilket medför att vi ligger och gror i den fågeln tills vi föds på nytt till en ny liten fågel. Vi kanske kollaborerar oss, muterar oss med en morot som sedan äts av en människa och på så sätt återskapas vi i ett nytt liv i barnet till den människan. Då har vi vårat kretslopp, våran jordliga förankring.
Iof. väldigt otänkbart egentligen eftersom det inte växer speciellt mkt morötter på kyrkogården..
Studenten
Min bror har tagit studenten idag, grattis till honom!
Nu är jag alltså hemma en sväng igen. Jag åkte i onsdags kl 06.54 från tynset via oslo och stannade en natt i sthlm hos Johan. Sammanlagt tills idag har jag brukat 17h sittandes på tåg, det är alldeles för mkt.
Det var underbart att vara i sthlm, andas lite statsluft, kika på människor, byggnader, parker och allt annat som ger ögonen och själen nöje. Som jag saknar att bo i en storstad. Jag insåg igår att det spelar ingen roll vilken storstad du bor i, det behöver inte vara utomlands Sverige funkar faktiskt lika bra. Grejen med att bo í en storstad är mötet med likasinnande människor, i en storstad finns större utbud av människor vilket innebär att man alltid kan finna någon grupp som smälter samman med sig själv. Bara grejen att strosa omkring på stengator omringad av vackra gamla byggnader, träd och konstiga människor gör livet värt att leva!
Vi får se vart mina fötter dansar iväg med mig nästa gång, det kanske inte blir någon flytt till NZ, kanske bara blir en lång semestertripp runt i världen för att sedan hitta hem. Vi får se hur det blir, det viktigaste att veta är att världen är öppen för mig och jag har alla möjligheter att lyckas med vad jag vill vart än jag befinner mig. Det samma gäller er med.
