Till dig
Jag kan bli så arg på mæniskor, mænniskor som førstør før sig sjælv, før andra som strævar efter ingenting och allt på samma gång. Dom som misshandlar sig sjælv, sin kropp sitt førstånd. Som ljuger och førpestar sitt sinne.
Jag kænner dom som vill så mkt, som kan så mkt som jag har trott på, som jag vet kan børja om på nytt men som førpestar mitt sinne. Osækerhet? Dumhet?
En løgn i ansiktet ær en av de værsta førnedringen. Du har førnedrat mig, min intelligens men jag tycker synd om dig. Du vill så mkt, du kan så mkt. DU måste førlåta dig sjælv, du måste tro på dig.
Jag vet inte om du førstår men den hær texten ær till dig.
Kommentarer
Trackback
