Jorden ? en jærnkærna omfammnad av magma och tæckt av ett hårt skal
En gång var kanske allting som fanns ingenting. Bara en klump liksom, Jærnklumpen ær fortfarande kærnan- mittpunkten. Hela klumpen allstrar någon form av energi och en dag sprængs den i milliontals bitar.
Tellus och vårat solsystem ær några av dom bitarna. Några andra bitar ex. Solen brinner ænnu før de var bitar som låg nærmast kærnan, nærmast explosionen. Några av bitarna ær iskalla før de utgjorde det yttersta skalet i klumpen. Andra bitar har kvar lite av energin från klumpen tex. våran planet, de brinner ænnu men inte lika starkt som solen. Mer som en stark glød.
Efter explosionen brann våran planet i många många år. Men tillslut blev den så pass kyld att den børjade læka sig sjælv. Den bildade ett skal kring den brinnande kærnan, som en sårskorpa ungefær. Djupt inne brinner det fortfarande, tidsnog kommer den att kylas ner helt och endast bli en kall klump, en i mængden.
Kommentarer
Trackback
